ÖSTERSJÖSTRATEGINS UTMANINGAR

Mitt första seminarium denna Almedalsvecka handlade om Östersjöstrategin och hur svenska lärosäten kan bidra till en attraktiv region. Österjöstrategin togs fram under det svenska ordförandeskapet i EU 2009 och är först ut av vad som ska bli ett antal makroregionala strategier inom EU-området. Den vilar på fyra pelare: miljö, välstånd, tillgänglighet och säkerhet. Inom dessa finns 15 prioriterade områden, varav flaggskeppet är Baltic Training Program. Polen tog över ordförandeskapet 1 juli vilke kommer att innebära ett fördjupat fokus på strategin.

Kjell-Albin Abrahamsson ledde en panel med representanter från KTH, Vinnova, IVA och Stockholm School of Economics Russia. Som axplock ur diskussionen kan nämnas den viktiga kopplingen mellan hållbar utveckling och säkerhet, då resursfrågor kommer att bli en av de viktigaste i framtiden.

Där är många faktorer som förenar länderna i norr, både kulturellt, att vi använder engelska som arbetsspråk och även hur vi löser konflikter. Ryssland var mycket på tapeten och där underströk Anders Liljenberg vikten av att skilja mellan individer och strukturer i kontakter med landet. Han pratade också om vikten av att inte bara fokusera på forskningssamarbeten mellan lärosätena kring Östersjön, utan också att satsa på kompatibla grundutbildningar. Detta räknas ju inte alltid som lika sexigt inom den akademiska världen, men är helt avgörande för den enskilde studentens möjligheter.

Jag lyfte frågan om nischning, eller Smart Specialization, av lärosätena runt Östersjön. Många lärosäten jobbar med samma frågor och borde ha ett bättre samarbete för att arbetet inte ska bli för plottrigt. Detta blir parat med konkurrens självklart en utmaning, men jag fick medhåll av panelen och även bland annat rektorn för Lunds Universitet, Per Erikson.